Nu tänker alla säkert såhär; Hilda - bloggtävling? HAHAHAHA
Så tänkte jag också först men när jag såg den här tävlingen tändes en ny tanke. Varför inte? Jag har hur länge som helst (även omde inte funnits så länge) suktat efter dressyrmupparnas egendesignade produkter. Men sen gäller det också att prioritera sina pengar och just nu är det inte hästutrustning som står överst även om jag väldigt gärna skulle vilja det...
Men ååååh, vad jag bara önskar att jag hade en hel fin dressyrmuppoutfit även om jag själv inte är så dressyraktig av mig även om jag kanske är en mupp?
Skulle det inte vara en perfekt present till hästarna när de kommer hem i maj? För då kommer säkert allt vara slutsålt för så fint som det är räcker inte lagret knappast länge till :(
Åhmajgad.

Pallar inte renovera detta lilla kryp-in så har helt enkelt flyttat till en annan gata - en ny värld

Idag då...

Idag lägger jag in alla bilder som saknas i de tidigare inläggen, så håll utkik under dagen om ni är bildsugna!

Oj du.
Detta kan bli svårt.
5 minuter senare;
Oj.
Detta är svårt.

Detta kanske låter töntigt men jag är fullständigt seriös.
Min största rädsla är att bli döv.
Att inte kunna höra längre skulle fullständigt döda mitt liv.
Jag är beroende av ljud.
Jag måste höra allt och alla och klarar inte av att hålla för öronen eller ha öronproppar.
Haha, det roliga med detta är att jag kan lyssna på två personer samtidigt, utan att märka någon större skillnad som om jag bara skulle lyssna på en i taget, detta förutsätter dock att det är rättså vardagliga samtal som man inte fullständigt måste dyka in i för att förstå.
Jag tror att vördnaden för min hörsel har byggt upp min tysthet, som ibland kan framstå som blyghet. Att alltid lyssna på andra har gjort att jag inte gärna pratar själv, och när jag väl pratar så kan jag inte prata högt. Jag har liksom tappat den viktiga (egentligen självklara) förmågan. Det skapar en hel del problem när jag spelar teater, det kanske också är det som gör att jag är dålig på att spela teater och inte alls tycker det är kul.
Det roligaste med allt detta är att jag måste ligga under täcket när jag sover. Under täcket domnar alla ljud iväg lite luddigt och man behöver inte tänka så mycket på var de kommer ifrån och vem som har orsakat de. Det mest optimala är att ha en kudde på huvudet eftersom det blir både varmt och svårt att andas när man ligger under täcket, det dåliga med kudden är att den kan ramla av när man vänder sig - och då vaknar jag ju.
Så ja - jag är nog helt enkelt en riktig lyssnare.

Oj. EN sak, Vad är detta?
ojojoj. Hm.
JO JAG VET JAG VET
- MIN HÅRDDISK FÅR ALDRIG KRASCHA!
jo, nu är det såhär att jag är väldans korkad och har alla mina bilder på ett ställe, en dator som typ har cancer - inte så smart.
Bilder betyder fruktansvärt mycket för mig, visst finns det fortfarande minnesbilder i mitt huvud, men minnen med riktiga bilder betyder så mycket mer ! <3
Speciellt filmer väcker tydliga minnen. Då får man verkligen den riktiga känslan i kroppen!
(självklart är det ju så att ngn i min falmilj eller mina vänner inte får dö är viktigare än min hårddisk, men jag antar att den här punkten vill att man syftar på något lite anorlunda?)

---

Jag menar - vem hade kommit ihåg det här lika bra utan en bild?

Lite äckligt dock, så jag klippte av dom :( Men först efter att jag hade samlat på mig ett till!

---

Eller detta? :

Min bror är ganska söt på den här bilden, kan bero på att han är på fel håll.... .__.

---

åkej, jag får komma med lite bättre bilder å argument sen, har ju mammas dator så det är lite snålt med mina minnen ...

Meh, har ju fortfarande fel dator, ni får se sen !

Oh, denna punkten gillar jag!
Det finns många, men de är ju på den andra datorn så ni får dom sen, puss

1. Jag har inte ridit sen höstlovet och innan dess inte sen den andra september, förstår ni då hur ont jag har i rumpan efter dagens tretimmars turridning på Kvarnbacka på en aning svårtöltad pigg häst?

Detta är svårt.
Men konstigt nog måste jag nog säga världens mest absurbdaste (haha, stavning?) grej här.
Jag är bra på att vara artig!
HAHA.
Ellerhur är det underligt?
Sen är det ju väldigt kul när folk uppskattar mina bilder och när jag sjunger å spelar gitarr för dom, för det tycker jag är väldans kul.
Vad förvirrat det blev nu.
Skit samma, puss

Oj. Det finns mycket. Oändligt mycket.
Jag tror jag behöver öva på att vara mig själv. Har lite svårt för att känns mig bekväm med andra människor, speciellt om jag inte känner de så bra, blir sån tryckt stämning då och man kan liksom inte riktigt släppa loss och vara sig själv. Egentligen kan jag typ bara vara mig själv på riktigt riktigt när jag är med Matilda eller Elvira. Det är så lätt att vara sig själv med de å vi har samma intressen och ja, allt är liksom perfekt när man är med dom (och alla mina andra kompisar också förstås, puss på er :* ).
Med andra ord är det kanske mitt självförtroende som behöver byggas upp.

Jo, året var hm... 2001? jo, å jag var 4 år och började på en liten knatteridning i Norra Rörum.
Varför jag började kommer jag knappast ihåg, men dedär hästapållarna var väl lite söta.

Lite såhär söt var jag när jag hade ridit i tre år, det var den äldsta bilden jag hittade på mammas dator.

Jag har alldeles för många favoritpållar för att kunna begränsa mig till EN bild, så här kommer några stycken

1. En bild på favorithästen Mest för att uppdatera varje dag c: