Detta kanske låter töntigt men jag är fullständigt seriös.
Min största rädsla är att bli döv.
Att inte kunna höra längre skulle fullständigt döda mitt liv.
Jag är beroende av ljud.
Jag måste höra allt och alla och klarar inte av att hålla för öronen eller ha öronproppar.
Haha, det roliga med detta är att jag kan lyssna på två personer samtidigt, utan att märka någon större skillnad som om jag bara skulle lyssna på en i taget, detta förutsätter dock att det är rättså vardagliga samtal som man inte fullständigt måste dyka in i för att förstå.
Jag tror att vördnaden för min hörsel har byggt upp min tysthet, som ibland kan framstå som blyghet. Att alltid lyssna på andra har gjort att jag inte gärna pratar själv, och när jag väl pratar så kan jag inte prata högt. Jag har liksom tappat den viktiga (egentligen självklara) förmågan. Det skapar en hel del problem när jag spelar teater, det kanske också är det som gör att jag är dålig på att spela teater och inte alls tycker det är kul.
Det roligaste med allt detta är att jag måste ligga under täcket när jag sover. Under täcket domnar alla ljud iväg lite luddigt och man behöver inte tänka så mycket på var de kommer ifrån och vem som har orsakat de. Det mest optimala är att ha en kudde på huvudet eftersom det blir både varmt och svårt att andas när man ligger under täcket, det dåliga med kudden är att den kan ramla av när man vänder sig - och då vaknar jag ju.
Så ja - jag är nog helt enkelt en riktig lyssnare.